Ömklig

I dag är det lite synd om mig.
I torsdags, när det blåste som satan här, fick jag in något i ögat när jag gick och glodde i motvind.
Inget jag tänkte vidare på då, men så i går började det göra djävligt ont!Stort engagemang; svärmor kom med ögonskölj, svärfar såg bekymrad ut och P tyckte mest synd om mig.
Inget av detta hjälpte.

I morse, skickade P ett sms till en ögondoktor han känner. Doktorn ringde och jag fick berätta hur det kändes och han bad mig komma förbi hans arbete kl 19.

Sagt och gjort!
Det vändes på ögonlocket och han försökte fåt ut skräpet med en bommulspinne. Det gick inte.
I med bedövningsvätska och fram med skalpellen.
Yekk!!!Inte för att det på minsta sätt gjorde ont, men vetskapen, plus att jag inte kunde vända bort blicken var tillräckligt.
Hela kroppen i affekt och svetten dröp.
Men det var klart på ett kick ändå. Fick antibiotika som gör att jag inte ser ett djävla skit på höger öga och det ska tas morgon, middag och kväll. Sen kommer jag att få ha lite ondare än innan jag blev ”opererad” ett par dagar. Inget kul.

Just nu ser jag ut som jag fåt en redig smocka, eller har en kraftig inflammation och det rinner, svider och gör ont.
Tröstar mig med ett glas vitt innan sänggående.
Men visst är jag glad att det finns människor som bara tar emot en så där en söndagskväll – tack Dr K!